nu känns det liite bättre.
Har precis haft möte med läraren, så nu vet vet jag hur jag ska göra resten av terminen
hur jag ska lägga upp allting och vad jag ska fokusera på, känner mig ganska lättad nu när
jag fått prata ut om det iaf, det var skönt. Men det är fortfarande en helvetesdag! det finns det
inte mycket som kan ändra på!
varför ens försöka övervinna det här? varför ens anstränga sig för att må bättre?
Hur mycket jag än försöker att må bättre för stunden så kommer det ändå tillbaka
en vecka senare med dubbel kraft och gör allting ännu värre.
Medicinerna har slutat funka, läkarna vet inte vad de ska göra, föräldrarna förstår inte..
Alltså finns det ingenting jag kan göra för att må bättre, åååh jag orkar inte
Kommentarer
Trackback
