minnena suddas aldrig ut .. <3

Jag tror inte att jag är ensam om att verkligen hata
denna jävla känslan kallad nostalgi!
Hur mycket man än försöker att inte tänka
tillbaka på hur bra allting var då
så går det bara inte!
Man sitter tyst, ensam i ett rum och då kommer
tankarna, och minnena tillbaka av sig självt
Det går inte riktigt beskriva, men det gör nästan ont!
Jag saknar alla så otroligt mycket!
Och jag fattar bara inte varför vi var tvungna att splittras...


Saknar denna klassen så grymt mycket<3 & jag hatar hur mkt vi har glidit isär.. allihop!
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0